IgÃ¥r efter att vi firat hos min släkt Ã¥kte jag och Simon tillbaka hem till honom. Väl där sÃ¥ öppnade vi lite fler paket varav ett av paketen var en resväska. Perfekt för oss som verkligen är i behov av en. Plötsligt säger Simon ”Du kanske fÃ¥r plats i den här Sanne?” JA ropade jag och hoppade ner, vi skrattade Ã¥t att jag fick plats och plötsligt bestämde vi oss för att stänga den. Det gick!! Jag fick lite smÃ¥tt klaustrofobi och ropade att jag ville ut och när Simon skulle dra upp dragkedjan hade HÅRET FASTNAT. Jag KOM INTE UT! Panik!! Simon och min svärmor började lugna mig medan jag lÃ¥g där i och började svettas, jag kunde ju inte röra mig! Jag hör hur Simon ropar ”Mamma jag hittar inte saxen” och jag kände hur mitt hjärta gick i 180. Snart kom Simon springandes med saxen och jag kände att det var en stor bunt hÃ¥r som satt fast i dragkedjan. Jag började tänka, tänk om det är sÃ¥ mycket hÃ¥r i dragkedjan sÃ¥ att det inte kommer gÃ¥ att dra upp väskan. P-A-N-I-K. Simons mamma insÃ¥g att vi behövde klippa i hÃ¥ret för att fÃ¥ upp väskan och jag ropade bara KLIPP! Jag ville bara ut, jag hade ju världens andnöd där inne. Hon klippte av hÃ¥rtussen och jag kom ut, grÃ¥tandes haha.. ”Det var inte kul Simon” grät jag och sa. Strax efter började jag skratta och insÃ¥g att det kanske var det sjukaste nÃ¥gonsin!

Jag sitter fortfarande i toffs och ser inte fram emot att duscha och kamma håret, lär vara ett stort jack på höger sida haha. Nu idag skrattar vi åt det.. och alla jag känner också. ORKA VARA VI?! Vad har vi lärt oss av detta? Att ALDRIG låsa in varandra igen.