Ni är en del som undrar hur jag och J träffades. Tänkte göra en rätt lång story short.

Vi träffades första gÃ¥ngen när han gick pÃ¥ gymnasiet (jag haffade ett lammkött hehe, han är tvÃ¥ Ã¥r ygnre men känns som 5 Ã¥r äldre än mig!) Det var Januari 2010, jag var hemma pÃ¥ vinterlov frÃ¥n L.A under tiden jag pluggade där. Jag paxade honom tidigt!! Vi höll kontakten när jag Ã¥kte tillbaka och sedan pÃ¥ sommaren 2010 sÃ¥ började vi ses igen. Jag var chockad över hur modig han var. 19 Ã¥r och ville bjuda ut pÃ¥ middag, det var sÃ¥ gulligt och det är inte sÃ¥ vanligt att sÃ¥ unga killar vÃ¥gar uppvakta en, särskilt inte äldre tjej? =) Vi höll kontakten under sommaren men sedan sÃ¥ fick han kontrakt här borta och flyttade över sÃ¥ dÃ¥ blev han lite kall. Detta tror Simone (min bästa vän!) var det bästa som kunde hänt mig, att jag fick en ”diss” typ, hon pÃ¥stÃ¥r att det fick mig att undra varför han slutade höra av sig. Han stack till Usa i typ Juli och jag gick in i en annan relation och i September redan Ã¥ngrade han väl sig lite men dÃ¥ var det för sent…

5 Ã¥r senare. Vi har levt tvÃ¥ helt olika liv men vÃ¥ra vägar möts igen, här har vi stött pÃ¥ varandra lite här och var i Stockholm men har inte haft nÃ¥got kontakt alls. Jag hade pojkvän och han respekterade sÃ¥klart det och levde pÃ¥ sitt eget liv. Tillbaka till Februari förra Ã¥ret, han vet om att jag är singel och tog väl tillfället i akt, minst sagt. Han säger att han tänkte ”nej nu mÃ¥ste jag vara snabb innan hon hittar nÃ¥gon annan!” Man kan säga att denna gÃ¥ngen när vÃ¥ra vägar möttes var J väldigt bestämd, han var extremt mÃ¥lmedveten och tog mig verkligen med storm och det var det bästa han kunde ha gjort, jag hade ju inte tänkt leta efter en ny relation men med den här mannen kunde jag bara inte stoppa det. Helt omöjligt när denna mannen stod mitt framför mig! Jag kom ju precis ur en relation och var sÃ¥rbar men han fick mig att mÃ¥ sÃ¥ bra och nu ett Ã¥r senare känns det som att det finns en mening med allt.

Vi hittade tillbaka till varandra efter 5 Ã¥r och nu känns det sÃ¥ himla naturligt och menat att det är vi. Jag trodde inte att jag kunde känna sÃ¥här starkt som jag gör nu, det är helt sjukt och det absolut sjukaste är att det känns ÄNNU bättre för varje dag som gÃ¥r. Det känns helt ärligt som att nÃ¥gon slängde ner honom frÃ¥n himlen och ”här fÃ¥r du, detta är det du alltid sökt” Han är helt helt otrolig, jag önskar att ni alla fick träffa honom. Jag pÃ¥minns varje dag om hur glad jag är över honom och sa till min syster här om dagen ”Vilket kap!! Vilken man jag skaffat mig” SÃ¥ ja, det är väl vÃ¥ran lilla love story <3