Fina läsare. Innan jag svarar på era enskilda frågor vill jag bara skriva ett kort inlägg om det som majoriteten av alla frågor handlar om.

Ni är många som tycker att det gått snabbt för mig att gå vidare, vilket det på sätt och vis kanske har. Men känslor är svårt att stoppa. Ni är många som ifrågasätter hur man kan ge sig in en relation så snabbt och hur det ens är möjligt. Här kommer en kort historia om vad som faktiskt har hänt.

Jag och J kände varandra redan för 5 år sedan, vi tyckte väldigt mycket om varandra då men ena gången vi inledde något åkte jag till Usa och andra gången så flyttade han till Usa. Nu när det då tog slut med min gamla kille så möttes våra vägar igen. Vi kände alltså redan varandra.

Vad som hände mellan mig och Simon känner jag är mellan oss och det var till slut ett gemensamt beslut till slut för att vi helt enkelt inte fick ihop det men vi är fortfarande vänner och han är en stor del av mitt vuxna liv. Han är en helt underbar person och det finns ingen jag önskar så mycket lycka som honom! Han är en så fin människa och jag skulle aldrig säga något ont om honom eller det vi hade.

Något jag vill förtydliga är att jag aldrig försökt använt mina sociala medier till att göra någon ledsen eller trampa någon på tårna. Jag väntade en tid i respekt för det som varit men det är också svårt som offentlig person att inte visa någonting, särskilt inte när man är nykär. Jag förstår om det varit många frågetecken för er läsare men jag känner inte att jag ska behöva förklara mig något vidare mer utan hoppas bara att ni förstår att livet ibland kan ta snabba vändningar. Jag är också bara en människa med känslor som alla andra och detta kanske inte var det jag planerade för en tid sedan men såhär ser det ut och ibland måste man lyssna på sig själv och vad man själv vill.. I slutändan måste man göra sig själv glad och lyssna på sitt inre. Hade jag kunnat önska så hade det kanske varit bättre om jag och J hade träffats senare så att det inte blev så tätt inpå ifall det skadat några eller för att det kanske hade varit bättre men vissa känslor går inte att stoppa och jag ville inte kämpa emot något som gör mig så lycklig.

Hoppas ni förstår <3