Ja ni, jag står fast vid att jag att jag tror att vi alla skulle behöva någon att prata med. Självklart är det nödvändigare för vissa men jag tror däremot att vi alla skulle ha saker att dela och att vi alltid har saker vi kan utveckla.
Jag var ju som sagt idag hos en livscoach, det tog sisådär 10 minuter och så förstod jag vad det är som gjort att jag blivit så vilsen. Jag tänker inte dela med mig av allt vi pratade om här men vill dela med mig av två saker som vi pratade om som jag hoppas kanske kan hjälpa någon av er!
Hur mycket egentid ger du dig själv? Vad gillar DU att göra och det ska inte ha något med jobb att göra eller vad alla andra tycker om att göra utan bara du själv. Lista dom sakerna, hur ofta gör du dom? Själv så upptäckte jag att jag i lite över ett år inte haft någon egentid alls själv, jag har jobbat alla vakna timmar om dygnet och har inte ens ägnat en tanke åt mig själv? Har inte ens hunnit reflektera. Jag säger ju att jag aldrig är trött, inte så konstigt, jag har ju aldrig varvat ner. Jag vet knappast aldrig vad jag känner för att jag bara kör. Det har ju gått så fort med mig med karriären så jag har ju bara hängt på, såklart.
Hur som helst så var det skönt att få prata med henne och få lite vägledning, jag har en del att börja jobba på och det känns kul. Det ska bli spännande att känna och se skillnad. Jag blev ganska snabbt medveten om mycket som jag borde ta itu med, oftast vet man nog en del saker man borde ge lite extra energi men man har fullt upp och struntar i det, tänker att man klarar sig och det gör man ju.. men det kanske inte är så bra.
En annan sak vi pratade mycket om är jag precis som många andra mäter mig själv via mina prestationer, jag mäter hur bra jag är genom allt jag GÖR inte vem jag ÄR. Jag kan ju tex få ångest av att ligga på soffan och slöa en dag, jag blir irriterad på mig själv för att jag är lat eller inte gör något. Tänk så skönt att kunna känna efter en slappardag på soffan att man är helt fantastisk? Och inte bli irriterad på sig själv för att man presterar dåligt. Jag måste sluta mäta mig själv i prestationer, det är ju anledningen till varför jag inte klarat av att börja dansa efter att jag slutade på en professionell nivå, jag mäter ju mig själv i prestationer så om jag är dålig pallar jag inte. Dansen är ju en så viktig del av mitt liv så jag måste lära mig att gå dit och känna mig grym som människa fastän jag inte skulle vara bäst i klassen? Förstår ni?
Intressant i alla fall för redan i ung ålder börjar vi få beröm via våra prestationer, både säkert hemifrån och från skolan och där kan det lätt bli fel. Jag förstår nu varför jag har så himla bra självförtroende men inte självkänsla, makes sense i och med att jag inte bryr mig så mycket om hur jag är utan vad jag gör. Jag har ju blivit mitt jobb och det är det slut på nu, jag har ju massa andra egenskaper och jag måste lära mig skilja på mina prestationer och mig själv. Men det är lättare än sagt än gjort. Känner ni igen er?
Nu ska jag checka ut för idag och äta god mat med någon jag tycker om, det är något som gör mig glad. Och om jag tar hand om mig själv kommer jag må bättre, prestera bättre i jobbet och jag kommer att ta bättre beslut och det är vad jag behöver just nu mitt i alla stora beslut kring företaget.
Ha en mysig kväll <3 Mycket deep talk här i bloggen nu men det blir så ibland haha, är så inne i allt mentalt tänkande efter mötet. Tycker ändå att det är viktigt att ta upp i och med att detta verkar vara ett så stort problem i samhället idag.
Ibland kanske vi bara måste landa där vi är och inte bara jaga vidare? Hur ska vi då någonsin känna lycka? =) NOTE to self.
