Jag har världens spänningshuvudvärk, det är rörigt i livet just nu och ovissheten tar nog kol på många fler än mig. Två dagar kvar till första kvalmatchen och nervositeten är ett faktum. Jag kan knappt sova om nätterna, dels för det och lite andra privata saker. Känner mig totalt slut i hela kroppen men försöker inse att det bästa bara är att hålla lugnet eftersom det inte finns något jag kan påverka just nu. Det är ju faktiskt den värsta känslan, att inte kunna påverka. Är det inte?
Ikväll när jag är framme ska jag åka direkt hem till My, vi ska slänga oss i soffan och äta pizza. Det behövs. Killarna är ute med laget och i morgon drar dom ifrån oss hela helgen så jag ska krama honom extra hårt i natt när vi kryper ner i sängen.
En liten detalj, tittade på Rebecca Simonssons webbserie idag tillsammans med Simone. Jag gillar henne! Jag gillar henne för att hon är sig själv, verkligen kör sin grej och fullständigt struntar i vad andra tycker om henne. Det är osvenskt men jag älskar det. Det är viktigt att våga vara sig själv och framför allt tro på sig själv! Jag har insett i och med mitt yrke, bloggen och mitt modellande att vad jag än gör så – finns mina nära och kära där för mig så struntar jag i resten. Jag skulle kunna bli totalt kritiserad för egentligen vad som helst så länge jag har mina närmsta på min sida. Ni kan ju tänka er om jag skulle samla ihop alla elaka kommentarer jag fått i bloggen sedan jag startade den, vad jag får höra vad folk tror/tänker/uppfattar mig som os.v. hur mycket strunt man kan få ta via nätet. Internetmobbningen måste ju vara den vanligaste sorten nästan idag. När jag började plåta bikinis var det ett jäkla liv men vet ni vad? Jag tog faktiskt aldrig åt mig, jag tyckte det var så pass roligt och var så säker på min sak så ingenting kom åt mig.
Nu idag jag är jag stolt över att jag är så pass modig och säker i mig själv att jag vågar ställa mig framför en kamera i bikini, jag älskar ju mitt jobb, jag älskar att stå framför kameran och jag tycker inte att man har rätt att klanka ner på någon för en sådan sak. Det är ett jobb och varför kritisera någons yrke egentligen, jag gör ju bara något jag älskar så varför ens lägga energi på det? Det jag vill komma till är att vad DU än gör, vad du än jobbar med, tycker, tänker, ogillar, gillar- Var dig själv för ingen annan kommer att vara det och folk omkring dig kanske alltid kommer att tycka och tänka saker men så länge du vet att det är rätt, så länge du inte gör någon illa utan du följer ditt hjärta och gör det du vill göra. Go for it! Låt aldrig någon annan stoppa dig. Jag menar jag skulle kunna sitta här nu och fundera ”kan jag lägga upp detta? har jag stavat fel? kommer folk tycka jag är töntig?” men då får folk tycka det, förhoppningsvis kanske det finns någon där ute jag lyckas inspirera! Jag kan garantera att det finns tusentals människor som inte vågat ta sig ann utmaningar eller göra saker för att vara rädda vad andra ska tycka och så ska det inte behöva vara. Be yourself and love it!!
