Alltså jag har liksom varit borta i tre nätter? Jag och Mr har varit tillsammans i över två år och när jag kom hem igår var vi SÅ glada, vi påpekade ett flertal gånger hur skönt det är att vara med varandra, alltså att komma hem till någon vars ögon ser alldeles lyckliga ut som säger ”Vad skönt att ha dig hemma älskling!” den känslan är ju oslagbar!!! Ååå.. Jag är fortfarande glad, sitter i soffan och väntar på att han ska komma hem, längtar tills dess! Det måste vara kärlek. Trots all kärlek igår så har vi ganska roligt, vi skrattade nästan hela kvällen igår fast jag var sjuk, inte bara för att jag ramlade på dammsugaren i hallen och det bara small och jag satt och skrattade samtidigt som jag grät utan även för att vi inte riktigt kan vara normala med varandra. Det har varit två roliga år måste jag säga, vi är inte kloka ihop.
Vi träffades alltså första gången 2008, han hade sett mig uppträda med dansgruppen jag dansade med då på stan en gång och jag visste vem han var så den här dagen vi träffades på en gemensam väns studentmottagning så hade vi liite koll på varandra ändå trots att ingen av oss bodde kvar i stan (Eskilstuna, där mottagningen var) både han och jag flyttade från Eskilstuna som 16-åringar, han för fotbollen och jag för dansen, ganska lustigt idag för jag sa att jag inte skulle hitta någon i Eskilstuna och han sa samma sak men ack så fel. Jo så den här dagen i juni år 2008, jag var 18 år och hade precis tagit studenten, jag skulle flytta till Los Angeles tre veckor efter vi sågs. Alltså när vi sågs så var det faktiskt så som man kan tänka sig, i alla fall från min sida, jag har inte frågat Simon men jag liksom lade märke till honom DIREKT när jag kom in i rummet, tyckte har var SÅÅÅ fin och när han log så log jag lite i smyg. Han var extremt charmig och skrattade högt. Vi satt mitt emot varandra kring bordet och där satt även våra jättenära vänner Hanna & Christian som garanterat inte missat att vi varit lite småintresserade av varandra åren efter den här studentmottagningen. Jag minns inte exakt hur allt gick till men vi klickade i alla fall direkt, båda hade nära till skratt och rätt så sjuk humor så vi hade kul ihop och plötsligt existerade inte festen för oss två, det vara bara vi och festen rullade vidare utan att vi märkte det haha.
Vi smsade ett par dagar efter den här studentmottagningen och sedan lyfte mitt plan. Men vi behöll kontakten medan jag var borta, när jag kom hem till Sverige under julen så smsade vi och försökte tajma att ses vilket aldrig blev av, satan. Det var en Sälenresa som var på tal men hans blev inställd så vi försökte liksom ses men det blev inte så, intresset fanns hela tiden kvar och det var som om det vore en tidsfråga.. Att när vi skulle ses skulle det vara vi. Jag lovar, ganska konstig känsla. Livet rullade vidare för mig i Usa och för honom i Stockholm, han var på träningsläger i L.A med Hammarby och smsade mig och jag hade lånat ut min telefon, hur är det möjligt? Men det kanske var meningen, vi sågs ju sommaren efter när jag kom hem istället.
Jag kom hem till Sverige och smskontakten satt igång igen, nu var vi ju ändå i samma land. Vi planerade att ses i Stockholm, jag skulle dit och festa och hade i bakhuvudet att vi kunde ses men i sista sekunden skulle min lillasyster ha sin absolut första förfest, mamma ringde förtvivlad och talade om att jag fick lov att stanna hemma och hålla koll, jaja tänkte jag och jag och min vän stannade i Eskilstuna. Förfestade och helt ovetande om att denna kväll skulle förändra mitt liv. Hade hur kul som helst och kilade ner på stan till det stället vi skulle till, det komiska är att detta ställe drevs av den killen som hade studentmottagningen så han har verkligen bidragit med en hel del haha. Jag satt på uteserveringen med min kompis och plötsligt tar jag tag i hennes hand och säger ”känn på mitt hjärta” det bankade i 180, hon vände sig om för att se vad jag stirrade på. Där stod Simon?! Han skulle ju inte vara i Eskilstuna? Och inte jag heller?! Hur är det möjligt?? Han gick förbi mig utan att se mig och pratade med allt och alla. Jag gick på ”toa” och ”råkade” gå förbi Simon i baren då han drog tag i min arm och här var det klart. Här var det som om vi hade väntat på denna dagen för vi blev liksom kära den här kvällen, vi satt ihop, gick och höll varandra i handen. HELT sjukt?! Folk omkring oss trodde ju att vi redan var tillsammans och detta var andra gången vi sågs.
Ja, från och med den kvällen har vi suttit ihop. Vi träffades i princip varje dag efter och efter redan 3 veckor var det officiellt. Helt sjukt hur fort allt gick men nu i efterhand känns allting ganska självklart. Jag är väldigt glad över att mamma tvingade mig stanna i Eskilstuna den här kvällen. Han är för bra för att vara sann.
// We met thru a common friend, i moved to L.A three weeks after and when i got back, two yrs later we met out on a club and from that night we have been with each other every day. He’s the best.
